nu ska jag vara lite emo. för att jag behöver skriva av mig.. ni behöver lixom inte läsa..
okej.. allt är bajs just nu.. har haft världens toppendag idag. vart på bäst humör.
men det är sjukt lite det krävs för att göra illa en människa. för att trycka ner en människa.
det är sjukt hur någon som alltid fick dig så glad, kan få dig att må så dåligt vissa gånger..
det är sjukt hur stor del av vårat liv som vi ger till människor. hur lätt vi ger bort våra hjärtan.
hur mycket vi accepterar av dom vi tycker om. fast det vissa gör/säger egentligen är oacceptabelt.
det är sjukt hur fort det kan gå att få sitt hjärta krossat, och hur lång tid det tar innan det läker.

Toste berättade för mig om queer (eller hur det stavas). man tror helt enkelt inte på kärlek.
man tror inte att kärlek finns. man blir inte kär. dom känslorna finns inte..
undrar om man blir född queer eller om man får välja när man vill att bli det..
isfall är det ett bra tillfälle för mig nu att bli det.. nu vill jag att mina känslor försvinner.
jag hatar kärlek, och all skit som handlar om kärlek. jag hatar känslor..

jag hatar att folk inte förstår mig. att folk tycker att jag är löjlig pågrund av vad jag känner.
hatar hur folk får mig att känna mig som en idiot, för att jag inte tycker/tänker/känner som dom.
hatar att "alltid bli så jävla sur för allting" och att "jag alltid förstorar grejer"
och jag hatar att mitt bekräftelsebehov är så jävla stort att jag alltid måste "tjata heeela tiden!"
jag hatar att jag är som jag är. hatar mina tankar. hatar mina känslor.

jag hatar att dom man trodde skulle stanna kvar sprang först.

jag hatar det här.