jag: vyssanlull kokar kiteeeelen full, det kommer tre vandringsmän på vägen.  *sjunger*
bebis: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!! *pruttar i mitt knä*
jag: nej nej! ssssch! vyssanlull.......
bebis: WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!! *pruttar i mitt knä*
jag: okej okej. när trollmor har lagt sina elva små troll och bundit fast dom i svansen så sjunger hon sakta för elva små troll dom vackraste ord hon känner o ajajaj buff! ajajajajbuff!! nananaaaa. *sjunger ASFINT*
bebis: AAAAAAAAAAAAAAH WAAAAAAAAAH! *skriker som aldrig förr och pruttar i mitt knä*
jag: nejeee! sssch! lyssna nu! ajajajabuff!!!
bebis: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. *pruttar i mitt knä*
jag: men slipp då!

ska snart tillbaka och prova bä bä vita lamm. fiser hon på mig en gång till kommer jag aldrig mer sjunga för henne, det är en sak som är säker. då är alla hennes chanser borta. gah!

dumma bebos. :(