imorgon ska jag börja trappa ner på mina venlafaxin.
det är en antidepressiv tablett och jag ska gå från 225 mg till 175mg.
ska senare fortsätta att trappa ner den och seroquelen tills jag är helt utan.
seroquel depo är en tablett som gör att jag inte ska bli för glad.
har ingen aning om varför jag äter den ens..
propavan, som är en sömntablett har jag redan slutat med.
och stilnoct, som är en insomningstablett, tar jag väldigt sällan.
ataraxen som har vart min räddare i nöden äter jag inte heller så ofta.
den är vid behov och är ångestdämpande och lugnande.
ataraxen är den enda tablett som jag vill ha kvar just nu.
den är ju som sagt bara vid behov så den känns skönt att ha kvar.

imorgon ska jag ringa lasseläkare och fråga hur jag trappar ner på bästs sätt.
önskar att jag kunde sluta pang bom och bara slänga skiten, men det går inte.
men jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska sluta med skiten.
och jag tycker själv att jag är väldigt duktig som har bestämt mig.
det är inte det lättaste. det känns skitläskigt.
men någongång måste jag sluta. jag vill inte vara beroende hela livet.
jag vill inte att mitt liv ska gå ut på att knapra olika tabletter.
all medecin som jag får nu "gör si, gör så" med mig.
alltid är det något som ändras. och jag vill inte ändras så brutalt.
fan, jag vill vara samma gamla amanda ju. på ett sätt.
på ett sätt vill jag bli någon helt annan.
 men inte den personen som tabletterna gör mig till.

nåväl. jag börjar imorgon. och jag tycker att jag själv är duktig!
så det så! och jag vet att jempa tycker att jag är duktig också. :) hihi.