jag hatar att vänta. det kryper liksom i hela kroppen.. jag hade fått tid klockan elva. då vill jag komma in klockan elva. inte fem över elva. inte tio över elva. inte kvart över elva. inte sjutton minuter över elva. jag fick komma in sjutton minuter över elva. helvete! hur lång tid har man på sig? 40 minuter kanske. eller en timme? hm.. jag tror att det är fyrtio minuter.. 40-17? vad fan blir det..? 23 minuter. jag har bara tjugotre minuter på mig nu. man vill ju inte dra över tiden så att nästa person får vänta. sen är det visst en hund där inne och jag som är så rädd för hundar. det är visserligen en liten hund men den springer och nosar på mig och jag blir lite illa till mods. ursäkta, kan du gå ut med hunden jag kan inte koncentrera mig riktigt.. Tack! hm.. nu har det gått fem minuter.. arton minuter kvar.  hur fan ska jag hinna berätta allting på arton minuter? det kommer ta minst två timmar om jag ska berätta allt.. men hur mycker måste man berätta? jag bestämer mig för att välja ut den viktigaste informationen. men vad känns viktigast? jag skiter i att välja ut saker. pratar på som något annat fån. skitsamma. hon får väl tycka att jag är knäpp om hon vill. jag pratar och pratar och pratar. håller stenkoll på klockan. får inte dra ut på tiden.. hon är så söt den lilla tanten. det syns verkligen att hon är ryss. sen har hon en lite charmig rysk brytning när hon pratar.. eller vänta. jag förstår ju inte vad hon säger. hon pratar på hur mycket som helst. med sina inte längre så charmiga brytning. nu känns det mest jobbigt att hon inte pratar svenska ordentligt. vad säger hon? nu ritar hon något slags diagram också. "booooläääänig"! vad fan är det? hon säger det ju hur många gånger som helst. är det något rysskt ord som hon släng in? tänk tänk tänk. menar hon belöning? jafan. det är ju det hon säger. något om belöning. säger att jag är lite stressad över nästa som står där ute och räknar minuter och får komma in försent. nej då. efter mitt besök har hon lång lunch. jaha ja. där ser man. hon ska ut och äta lunch. undrar vad hon ska äta. har ingen aning. kanske sån där äcklig rödbets soppa som vi fick när vi var i ryssland. det är ju typ deras nationalrätt. det som är så äckligt. men sill är ju också läskigt. jag börjar prata på igen.. men inte om sill. om mig själv. om att jag blir tokig på vissa saker. hon ler. ser ut som att hon försöker hålla sig för skratt. vad fan? skrattar hon åt mig? när jag tar en paus så säger hon att jag förklarar så himla bra och att hon förstår mig. sen säger hon något om belöning igen och jag fattar ingenting. hon ler och är söt och snäll. sen ger hon mig medecin och sömntabletter och säger att dom första tre veckorna med medecinen kommer bli ett jävla helvete. tack tack säger jag och går min väg. och ett helvete är det verkligen på väg att bli.