En gång i tid jag känt en person. Den här person kan kallas man min gamla homie. Tillsammans vi gjorde allt.
Tittat television, skrattat åt funny things och gjort seriös shit när behövdes man vara serious, som säger man på amerikän.
Men sen....en  dag person plötsligt ändrat. Var inte längre så jävla skönt. Mer kan man säga person blev... efterblivet. Precis så kan man säga den.
Det var en dagen när vaknat jag och märkit alla min möbel var försvunnit.
Då jag gått hem till person och skulle berättat vad som händit. När kommit jag fram till persons hus såg jag alla min möbel i hans kitchen.
Jag tagit fram pistol och skjutit han på ben. Sen jag frågat varför han snottit min möbel? I samma sekund jag märkt det var inte Lilla LAF´s möbel utan det var hans egen bord och stol som varit där. Så jag sagt sorry homie och börjat skratta. Men person skrattat inte med.  Det var då jag märkit han var inte längre samma person. Nånting var fel i hans head. 

Senious morality av den här text är: Allting kan göra changing. Till och med väder.

PS. När kommit jag hem var alla min möbel på plats. Då jag kommit på att hade jag sovit hos Babi och därför hade trott att allting hade försvunnit. Men den är en annan history.



hahahaha. daaamn. jag älskar lilla al fadji