jag vet faktiskt inte.

och det är alldeles för mycket samtidigt
och man är ju inte mer än människa tyvärr.
 
mitt liv är ett enda kaos nu.
(här borde det komma en fortsättning, något om att allt kommer bli bra,
det kommer bli som förr, allt kommer bli pirr i magen, skratt och lycka igen,
jag kommer bli någon underbar och speciell igen, men det är bara stumt).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0